Kibera
År 1902 grundades Nairobi, Kenyas huvudstad, av den dåvarande brittiska kolonialregeringen. I Kenya finns ett 40-tal olika folkgrupper/stammar där de största är kikuyu, luhya, luo och kamba. Regeringen upprättade en plan för att segregera Nairobis olika folkgrupper och tilldelade varje stam ett specifikt landområde i staden. När människor från andra delar av Kenya flyttade till Nairobi för att arbeta tvingades de att bosätta sig i områden som Kibera då segregationsplanen förbjöd dem att bo någon annanstans.
Efter Kenyas självständighet 1963 blev en stor del av bostättningarna i Kibera olagliga, ändå ökar Kibera än idag i storlek och invånarantal. Kibera ägs officiellt av kenyanska staten som flera gånger har gjort försök att avhysa de illegala bosättningarna för att istället upprätta hus med högre standard och utveckla infrastrukturen. Följden blir att tusentals fattiga människor mister sina hem och nya slumområden uppstår på andra platser.
Kibera är Afrikas näst största slumområde. Det exakta invånarantalet är inte fastställt men beräknas ligga runt 800 000. Befolkningen delar på en yta på 2.5 kvandratkilometer. Majoriteten av invånarna lever under extremt odrägliga förhållanden som dels grundar sig i den omfattande arbetslösheten.
Området präglas av extrem fattigdom och humanitära brister så som rent vatten och santitet. Det lär finnas 2600 upprättade sanitetsanläggningar där högst 1000 av dem fungerar, det innebär att minst 500 invånare delar på en toalett. Olagliga tjuvkopplingar förorenar vattnet i ledningarna, som sedan säljs till omåttligt höga priser och är en stor upphovskälla till sjukdomar. Brist på fungerande renhållning som sophantering och avlopp är andra starkt bidragande faktorer till den omfattande sjukdomsspridningen. HIV/AIDS är ytterligare ett stort problem i området. Mellan 12-15 % av den totala befolkningen beräknas vara smittade men inom vissa mer utsatta grupper, där unga kvinnor är de mest utsatta, är siffran högre.
Kriminaliteten är hög i Kibera, främst till följd av den utbredda fattigdomen. Upplopp och demostrationer är vanligt förekommande.
Trots de hårda levnadsvillkoren och alla umbäranden är Kibera en plats för kreativitet och uppfinningsrikedom. Viljan att förändra och förbättra lyser starkt men tyvärr saknas pengar och resurser.